så slut.

nu räcker de. nu är de slut på allt påriktigt. när folk frågar '' mår du bra ? och man svarar jodå, själv ? '' bara för att man inte orkar höra allas jävla '' finns här alltid''. sånt där är jävla bullshit. för ingen finns alltid kvar. jag måste ta tag i mig själv. kan inte springa runt och må såhär hela jävla tiden för de vet jag, snart är de slut på allt. riktiga vänner, de är dom som ser på dig när något är fel. utan att tro på dina svar som ''nej men de är lungt''. utan riktiga vänner ställer sig brevid dig,lyfter upp dig och bearbetar tillsammans med dig problemen. för att du ska må bra. jag har sånna vänner. tror jag. om jag skulle våga gå ut ch berätta för folk hur jag egentligen mår. men de gör jag inte. jag skämms över de. det är inget att skryta om. jag mår så jävla dåligt, psykiskt dåligt. och jag skämms över mig själv för att jag gör de. någonting är fel inne i mitt huvud som ger mig panik ångest attacker hela tiden ibland med vissa människor. någonting inom mig drar isär mig och trycker ner mig. jag ligger verkligen på botten av allt. jag har gjort saker i livet som jag ångrar. men man måset lära sig att tänka frammåt och gå vidare. jag försöker utanpå. men inom mig ältar jag samma gamla skit om och om igen. jag gör allt jag kan för att må bättre. jag klarar knappt av skolan, kan inte vara hemam. vissa dagar klarar jag inte att träffa vissa människor. för jag trycks ner med dom. för jag får ingen luft att andas. mitt liv för mig, från mitt perspektiv är ett stort jävla kaosat helvete. mitt liv är mitt helvete. så ska ingen 15-åring må utan anledning. men de gör jag. jag har ingen anledning som är värd att må såhär för. men jag kan inte kämpa mig upp helt ensam längre. varje dag för mig är en utmaning. att gå upp ur sängen. att kämpa emot trycket. att andas den luft jag får. de är en utmaning varje dag. att klara av dagen. vissa dagar rinnger allt på precis som de ska. andra är de min död. mitt liv är mitt helvete. och jag lever i de. tar jag inte tag i mig nu, då vet jag att jag inte orkar mer. helt seriöst. jag faller i bitar jag går sönder. jag måste börja läka för att överleva. jag måste kämpa. kämpa för den jag är. och för alla andra. kämpa för att ta mig upp

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0